Tajna

Min farfar är en sån fruktansvärt bra berättare. Han har ett sätt beskriva allt i minsta detalj utan att det blir långdraget och en förmåga att måla upp en väldigt självklar bild för lyssnaren. Hela familjen hälsade på honom idag och han kommer alltid in på gamla byahistorier som alltid är lika intressanta att höra på. T.ex om hur de gick flera kilometer och rodde över sjön för att ta sig till affären. Eller om vilket hat de hade mot varandra. Att de snodde griskultingar från varandra. Dagen då den första lättmetallspaden kom till byn. Dagen då grannen hade köpt en tv och alla samlades för att bevittna denna modernitet.
Idag så blev det tal om att det faktiskt inte förekom mindre kriminalitet förr i tiden. Då berättade han om en gubbe som hade åkt skidor i månskenet sent på kvällen, med geväret på axeln, för att då, grovt uttryckt, skjuta en gubbe i byn bredvid. När han efter flera timmar hade kommit fram till byn så lade han an geväret mot järnvägsrälsen vid huset där gubben bodde. Han visste att han alltid satt på sitt kontor och tycktes skymta ett huvud genom fönstret. Så han sköt.

Pappa- Träffade han då?
Farfar- Neej det var inget huvud han såg, det var en blomkruka. Så när han sköt så flög det blomjord, fönsterglas och han höll istället på att ta ihjäl hembiträdet som stod och strök kläder.

I tron att han hade skjutit gubben på kontoret, så stakade han med skidor hem igen. Och det som får historien att låta som en film, är att de kunde spåra honom genom att skidorna saknade en bit baktill. Gubben blev dömd för mordförsök och fick fängelsestraff. I fängelset blev han tokig och slog huvudet mot väggen i hopp om att bli flyttad till psyket istället. Men han fick sitta tiden ut och när han blev frisläppt dog han av en hjärntumör.

Bara kul.