Tajna

Ähmen va? Är det bara måndag? Den frågan ställde jag mig idag. Jag skulle faktiskt tycka att det var lagomt om vi hade långhelg istället för lov? Kanske är det för att jag börjar vara lite uttråkad här hemma, snart beger jag mig till lägenheten. Men ändå. Inte likt mig att argumentera emot ledighet men för tillfället känns det bara som en transportsträcka. Tur att det är bra väder iaf!

Påsken har bestått av god mat, skoterkörning och umgänge med släkt och familj. Det sistnämnda uppskattar jag mer än förr eftersom det har blivit en så stor skillnad på min faster, som i julas fick en ny lever och på så sätt blev av med sin blodsjukdom. Hon babblar, äter och håller låda som aldrig förr. Sen måste jag få dela med mig av en liten händelse som får mig att vakna mitt i natten, trycka ansiktet mot kudden för att kväva mina fnissningar. I min släkt kör vi med raka rör, inget hymlande om någon har gått och blivit "dryg om baken" eller nåt liknande. Hursomhelst så satt vi vid bordet och fikade. Farfar var som vanligt placerad inne i hörnet för att ha överblick över alla. Plötsligt, mitt från ingenstans och på tal om exakt inget, frågar han med ett ansiktsuttryck som jag vill kalla russinfejs, min faster:
-Har du bränt upp håre ditt??
-Va? Varför tror du det?
-Jamen varför jere så risigt?? Eller jere en peruk?
Jag inklusive resten av familjen sätter kaffet i halsen av skratt.
Han som nyss fällt hår-kommentaren ser väldigt förvirrad ut:
-Va fehunn skratta ni åt? Får jag fråga det?

Ingen på denna planet kan nog förstå hur hysteriskt roligt den där kommentaren lät. Att han rynkade ihop ansiktet som ett jävla russin och kisade med ögonen gjorde ju inte saken tråkigare.

Det gick inte längre förrän jag höll på avlida av skratt igen. Nånting om att mina kusinbarn hade gömt kakorna som dom inte tyckte om, i blomkrukan.

Nu ska jag typ...sova?