Oförklarligt

Igår så snackade jag och "M" om hur roligt vi egentligen hade det när vi delade lägenhet sådär vid början av januari. Händelser som man inte tänkt på kom på tals och hon drog bland annat upp en gång när vi hade varit på fest någonstans och kom hem till lägenheten igen. En av killarna vi förfestade med på ovanvåningen kom ner till oss, klockan var säkert 5 på morgonen och Mathilda låg påklädd med en Fjällrävenjacka nerbäddad i sängen.Jag var trött som ett as men ville ju inte vara otrevlig mot den här den här tystlåtna killen (som för övrigt skulle få elektronisk fotboja om ett tag, så vi hade redan gömt tänkbart farliga föremål) så jag var ju tvungen att roa honom på nåt sätt och då finns det 2 alternativ: Leta upp det roligaste youtube-klippet (sean banan är perfekt). Alternativ nr. 2: Gå in på Mina bilder och göra narr av sig själv på bilder. Men helt plötsligt så visste jag ingenting, utan var i full färd med att visa hela artilleriet med familjebilder för killen. Han såg ut att tycka det var ganska intressant, men man kan ju fejka sånt. Mathilda låg bredvid hela tiden och fnissade åt att "jag flippade ur och började berätta om alla i min familj osv". Haha. Just den situationen är helt oförklarlig.
Men sanningen är den att jag alltid har varit nyfiken och har velat veta allt om vad man har haft för slags personligheter inom släkten. Därför är det alltid lika kul att hitta nya bilder, eller som här, en dagbok som pappa skrev när han var 10 år. Har ens föräldrar verkligen varit så små? Nä, aldrig yngre än 30.



Syster och bror Bäckström.

Shuuzan

Idag är vi lediga. Det är soligt ute. Jag kunde inte sova längre än till 8, vilket jag är tacksam över då mycket har blivit gjort. Klockan är 2 och jag är klar med svenskan som jag imorse inte hade den blekaste aningen om hur jag skulle lägga upp det. Men nu är den finito! Fikar bullar som mamma har bakat och dom var så pass goda så jag får lust att ringa henne på jobbet för att säga hur mycket jag älskar henne! Tanken på företagsprovet imorron skär dock udden av den behagligheten.

Om drygt 2 veckor åker jag till huvudstaden för att hälsa på min goa, galna vän på 158 cm:
(Vad nu det sista hade med saken att göra)



RSS 2.0