Tajna

Haha. Farfar var här på middag idag och mamma hade tydligen sagt att det var nån slags avskedsmiddag. För det lät såhär:
"Staackars Tina som ska flytta till stockholm. Det är då för hemskt. Kan du inte ångra dig, bääähääää...Du fååår inte fara"


Det var ju på skämt, men ändå. Jag är skitdålig på att säga HEJDÅ och så fort ordet "avsked" eller "hejdå en sista gång" kommer på tal så får jag en äckelstor klump i halsen. Så därför är det lättast att bara säga hejdå lite lätt, eller "vi ses".

Men sen försökte han trösta sig själv med:
"Nää nu ska det inte låta som att du ska upp i rymden och stanna där, du går ju inte upp i rök." 


I torsdagskväll hade jag, Johanna, Camilla och Frida lite stugmys i Aborrtjärn i Johannas farmor och farfars sommarstuga. Vi åt alldeles för mycket, smådrack vin och snackade framtid, facebook och mensvärk. Jag och Frida slogs med nävarna om pajen. Det är dokumenterat på film, ingen vann dock ;D Sen blev jag bestulen min twilight-oskuld och det var det värt. Trodde inte att jag skulle gilla nåt som har blivit hypat som "vampyrfilmen med stort V" och att Robert Pattinson skulle vara så bra. Jag brukar nämligen vara den konstiga som sällan gillar det allmänheten gillar. Men jo, i det här fallet, och nu taggar jag jävel tills 3an kommer ut.


 
Första publicerade bilden på min nymöblerade hårskalle.
 Hur många krävs för att få fart på grillen? Svar: 3 designbrudar.

Är nästan precis hemkommen från jobbet, dvs en klädbutik i Vindeln som heter Top Shop. Och nej, märket Top Shop säljs inte där som många tror.

Önskar att jag kunde tacka, eller åtminstone berömma pulvergubben som kom på värktabletter. Vaknade imorse av att jag mådde illa som aldrig förr. Det ville aldrig gå över och efter en spya så tog jag två ibumetin och 1 pronaxen. SEN ville det hemska lämna mig ifred, precis när jag var på väg att slå numret till hon jag jobbar för.  Fick i mig två nektariner och en bulle innan jag for och det var ett mirakel som gjorde att jag stod på benen hela dagen. 

Ikväll ska jag också ställa fram den första resväskan. Sen skare packas, funderas, packas om, tänkas om och sen igenom hela proceduren en gång till.

Dagarna går och vad gör man? Jo, avslutat sina sista dagar på jobbet. Dragit iväg till stan för att träffa Marica och gå ut, vilket aldrig hände när hon fortfarande bodde här uppe. Så nu fick vi det gjort. Hon kammade 2 och jag kammade 0. Jag fick erbjuda sovplats till hennes första ragg medan hon raggade upp någon annan på bussen på väg hem. Men vi (jag och marica alltså!) hade otroligt kul och timmarna bara rusade iväg! Dagen därpå så tog vi en liten cruising med nedvevade rutor och volym max på låten "Hur gick det till när farfar var ung". Ännu ett äkta sommarminne att ha i bagaget.

Och igår fick Johanna för sig att cykla hit från Vindeln, och för ungefär en halvtimme sen drog hon iväg på tvåhjulingen igen. Det kändes precis som när vi var små och brukade cykla till varandra, förutom att jag inte fick möta henne nu eftersom hon skulle cykla på tid. Hon fick även sitta upp lite på Guran då det var 3,5 år sen som hon satt på en häst sist, pga hennes knä, så det var ju kul att det blev nudå :)
Jag inser nu hur jävla jobbigt det kommer bli att säga "hejdå" till alla innan jag flyttar. Men det känns väldigt mycket bättre när man tänker på att det inte är mer än 1 timme hem med flyg. Men liksom, det är 1 och en halv vecka kvar tills ett nytt kapitel av mitt liv börjar. Min bror börjar snart skolan. Mamma och pappa har börjat jobba. Aldrig trodde jag att den här sommaren skulle lida mot sitt slut. Jag har en svag känsla av en kommande separationsångest, men jag vet att allt blir vad man gör det till och jag är inställd på att det kommer bli hur kul som helst.

Nu har jag en galopperande huvudvärk. Inget mer oroande, en Ibumetin är vad jag behöver nu.

ÄNTLIGEN har jag hittat någonstans att bo! Det blir på Östbergahöjden i en 4a, 15 min med tunnelbana till Liljeholmen och 5 min till Årstaberg. Balkong från rummet på högsta våningen. Bredband, el, kabeltv, tvättstuga m.m ingår i hyran. Det är en jättetrevlig familj på 4 personer plus 4 katter och en hund. Jag var den första hon svarade på av 28 intresserade och jag fick rummet, aah what a release!

Ringde till jobbet idag och försäkrade mig om att dom inte har glömt mig. "Närrå, hör av dig när du är i Stockholm så får vi boka möte".

Så mycket bättre kan det inte bli !

"Hej san!
Jag läste din annonse och jag är mycket intress att dela mina lägenhet
hos dig.. jag 28 år kille och jobbar heltid .faktiskt jag vill ha tjej som
bo hos mig som flickvän .
vi kan träffa och känner varandra.
min lägenhet ligger i vårberg mittemot T-bana station jag betalar 3500
kr och du kan delar hyran hos mig
om du är intress du kan maila mig"

Det är fult att hänga ut folk men ibland är det befogat.

Jag flyttar till Stockholm i September. Jag tror att jag har ett jobb (med 80% säkerhet.) Jag söker febrilt efter lägenhet/rum i Enskede/Årsta eller i Hägersten/Liljeholmen, men det finns bara knäppisar, äckelgubbar eller backslick-killar som tycker det är värt att nämna att det finns barcelona-fåtöljer i lägenheten.

Guldläge, tack.

När jag vaknar känns det konstigt. I duschen känns det konstigt. Mitt hår är så gott som borta, eller ja det är till axlarna. Vilket känns askonstigt nu när man har gått runt med ett hårsvall som slutade en bit ovanför naveln. Men det är obeskrivligt skönt att allt tjorv är borta. Allt slitet åkte och frisören sa med ett belåtet smajl:
-Ohh det här är alltid lika kul, det är som att rensa ogräs! "CUT CUT CUT"

Tror 8-9 cm åkte och jag ville knappt titta på golvet hur mycket som hamnade där. Sen slingade hon mig och jag är numera, inte blond, men nästan. Hädanefter kommer jag aldrig mer sätta kemikalier i håret utanför frisörsalongen.

Bild kommer när jag har tid och lust.

Idag tog jag och mamma oss en liten tripp till en loppis som både jag och min bror hatade att gå på när vi var små. Men nu tycker jag att det är som att vara i en godisaffär. Liten nostalgi är det också. Kommer ihåg en dag då jag var så sur över att vi inte hade ett tv-spel hemma. Samma dag åkte vi dit för mamma skulle kolla på nån fåtölj till vovven haha. Och vad är det mina 8åriga ögon får syn på då? Ett nintendo 8bitars. Vi köpte det och sen började jag gilla stället.
Den här gången ville jag ha tag i en jordglob och en rosa,röd eller turkos sammetsfåtölj. Det första jag fick syn på var en jordglob. Priset var fruktansvärt överkomligt också, 50 spänn. Fick sen höra av Mathilda att en jordglob kan kosta runt 1500 spänn på secondhandbutikerna i Stockholm. Dock så måste jag byta sladd på den, plus att vid Australien så var det nån unge som hade klöst bort lite papper där. Men jag betraktar det som patina. Nån fåtölj hittade vi inte.

Sen fikade vi på Hällnäs numera uteservering, skitmysigt faktiskt. Det var också på den vägen som jag blev erbjuden jobb idag. Älskar när jobbet dyker upp rakt framför nyllet på en. Så nu har jag 9 dagar under 4 veckor inom hemtjänsten, precis som förra året. Ett plus är att jag får köra en nyare kommunbil med ännu bättre högtalare så det gillas. Har även skickat ut ännu ett CV på en hemtjänst i Stockholm och ska ringa till ännu en, så jag får väl se vad det leder till. Taggar hösten som aldrig förr nu faktiskt!

Usch vilken pyrande ångest jag får av att besöka arbetsförmedlingens hemsida. Jag skrev in mig där och skulle beskriva min utbildning och på nåt sätt värdera min kompetens från en skala 1 till 10. Det gör att man känner sig totalt värdelös och kraven dom ställer står mig ända upp i halsen. Det gör mig till ett nervvrak att inte veta om jag kommer vilja hoppa nerför en avgrund i höst eller om jag kommer vara hypertaggad på livet i största allmänhet. Nä. Ska med hjälp av lite skinn på näsan och ett par vassa armbågar se till att det löser sig. Än hur osugen jag är på att jobba med gamlingar så tror jag att jag ska ringa till hemtjänsten i Stockholm, som jag hade kontakt med i våras och fråga om dom behöver personal i höst. Plan B är inte smidd än. En sak som är säker iaf är att det inte går att chansa. Dvs åka ner dit och lämna cv:n på olika ställen och hoppas på att nån nappar. Har jag ett jobb i förväg så är det ju "bara" lägenhet som fattas. För Umeå vill jag inte bo i längre, jag kan stället nu. Visst kan man bo här, men bara för förvaring. Inte för livskvalitet.

Imorrn ska jag klippa mig och jag hoppas att det är värt att se fram emot. Det är värre att gå till frisören än att ta blodprov hos doktorn eller laga en tand hos tandläkaren. Där är man i alla fall inte tvungen att titta på sig själv i en spegel i 90 watts ljus!